Att välja pensel

Bilden överst visar Henri Matisse i sin ateljé. Alla konstnärer strävar efter att hitta verktyg som fungerar på rätt sätt i förhållande till deras arbetssätt. En del söker motstånd och överraskning, andra söker friktionsfrihet och kontroll.

Överblick

Varför finns så många olika penslar? Är det någon vettig skillnad? Över ett par artiklar reder jag ut historia, fakta och missförstånd. Denna första artikel handlar om penselns delar och fokuserar på naturhår. Nästa artikel handlar om syntethår, borstformer, penselvård och etiska frågor. Men först en överblick och ett par rekommenderade startkit.

Penslar delas in i naturhår och syntethår, samt blandningar mellan dem. Naturhår står modell för syntethår som försöker efterapa naturen. Naturhårens ytterligheter är mård och svinborst som andra hår jämförs med.

Mård har bruna eller svarta mjuka hår med bra spänst och hållbarhet men är också dyra. Mård finns i olika kvaliteter, de bästa är rysk kolinsky. Bra penslar kan forma en sylvass spets när de är blöta. Används för alla tekniker. För detaljer i olja/tempera/akryl/vinyl eller för släta penseldrag. Mårdens egenskaper kommer bäst till sin rätt i akvarell. Inget annat hår är på samma nivå idag.

Svinborst är ljusa, styva och hårdare än mård. Svinborst finns i olika kvaliteter, bäst är kinesisk chungking. Svinborstpenslar bör inte vara klippta utan borsten ska sluta naturligt, annars spretar de. Genom att luta håren inåt behålls formen, sk. sammanlåsning (eng. interlocked). Billiga penslar tappar alltid hår, bra penslar gör det sällan. Svinborst fungerar dåligt med vattenfärg men mycket bra med tjockare färg som olja/tempera/akryl/vinyl.

Ekorre är mjuk och följsam, bär mycket vatten men har inte mårdens spänst. Passar för att blöta akvarellpapper, mjuka laveringar eller för att i tjockare färg få till riktigt mjuka övergångar.

Syntethår finns av mängder av färger och former men de flesta är av nylon, polyester eller en blandning därav. Utvecklingen går fort framåt och idag finns penslar som närmar sig naturhårens egenskaper.

Naturhår å ena sidan har mängder med små håligheter och ojämn ytstruktur som gör att de håller färg bättre. Syntethår å andra sidan är lättare att tvätta då fibrerna är slätare. Syntethår är också mer motståndskraftiga mot akryl som tär hårdare på naturhår.

Några olika penseltyper: 1. Syntetisk mård. 2. Kolinskymård. 3. Fransk akvarellpensel av iller (eng. black sable). 4. Moddlare av oxhår. 5. Extra lång filbert av svinborst. 6. Moddlare av svinborst. (Obs! Penslarna är ej skalenliga.)

Penslar har olika former där de vanligaste är flata, runda, filbert och solfjäder. För akvarell gäller runda samt breda sk. moddlare för stora ytor. För olja är filbert den mest användbara, det vill säga en platt pensel med avrundad spets, och moddlare för stora ytor.

Penselstorlekar anges med nummer men är inte standardiserade ens inom ett märke. Nr. 000 är minstingen bara någon millimeter bred, nr. 32 eller så är den största som kan vara flera centimeter bred. Moddlare anges ofta i tum eller millimeter.

Här följer ett par rekommenderade startuppsättningar. Fråga din handlare om råd ifall du inte hittar rätt.

Introduktion

Gå in i vilken material- eller konstnärsbutik som helst och du kommer förundras över penselutbudet. Kan det verkligen motiveras genom väsentliga skillnader? Ja, faktiskt. Utbudet av penslar är ett gissel även handlare, en enda hårtyp kan förekomma i fem former och tio storlekar. Det betyder femtio skilda produkter bara av en tillverkare och en hårtyp. Och trots det stora utbudet händer att vana målare inte hittar det de söker.

Penseln är målarens viktigaste redskap. Den är själva gränssnittet genom vilket kropp och tanke övergår i verket. Varje penselmålare strävar efter att hitta de som passar bäst för just den egna tekniken, som ju också kan variera över tid. Flera faktorer som påverkar penselvalet:

• Teknik – är det akvarell, olja, akryl eller något annat?
• Manér – hur vill man måla, vilken stil?
• Erfarenhet – är målaren nybörjare eller avancerad?
• Ekonomi – vad kan eller vill man lägga på redskapen?
• Miljö – plast eller djur, vad är minst dåligt?

Penslar har mängder med användningsområden – väggmålning, marmorering, förgyllning, billackering, skoputsning, rakning och sminkning osv. Här diskuteras endast penslar för konstnärsbruk.

Tyvärr är det inte så enkelt att en viss penseltyp uteslutande används för en viss teknik, även om det finns penslar som är lättare att använda för vissa ändamål. Många tillverkare paketerar penslar för särskilda ändamål, men det utesluter inte andra.

Skaftet

Penseln består av tre delar: skaft, hylsa och borst. Skaftet kan vara av plast eller trä men har traditionellt gjorts av allt från gåspenna till elfenben. Plast är billigt men som alla petrokemiska produkter har de per definition negativ inverkan på miljön.

Under medeltiden kunde hela penseln tillverkas av fjäderpennor, och bla. Tintoretto tillverkar fortfarande penslar med skaft av gåspenna. Denna filmsnutt visar hur man tillverkade en särskild typ av penslar för illumination av handskrifter:

Träskaft kommer från en rad källor. Asiatiska tillverkare redovisar sällan ursprung. Om de skulle göra det går ändå inte helt att lita på informationen. Flera europeiska tillverkare använder FSC-märkt trä. Habico exempelvis gör alla penslar på europeisk björk, rödbok eller lind från förnyelsebara odlingar i Tyskland, Baltikum eller andra EU-länder.

En del skaft har en ytbehandling, tex. cellulosalack. Ytbehandlingens skyddar skaftet mot vatten och lösningsmedel som kan förvränga det och orsaka sprickor, vilket i sin tur kan leda till att hår och/eller hylsa lossnar. Ytbehandlingar gör ytan lättare att rengöra från giftiga färger och en del tycker att det gör skaftet bekvämare att hålla i.

Lacker kan i sig vara hälsovådliga. Pålitliga tillverkare redovisar vad det är för lack och vilka standarder som följs. Samma gäller för leksaker som ofta hamnar i barnens munnar. Lackeringen ska vara svett- och salivbeständig (DIN V 53160), inte innehålla tungmetaller (EN 71-3) och följa EU:s miljönormer. Habico är exempel på en tillverkare som klart redovisar alla beståndsdelar.

Skaftlängd finns för olika syften:

• Korta skaft vanligen 10-15 cm används främst för penslar för fältbruk som ska få plats i mindre utrymmen. Vissa specialpenslar som stöpplare eller schablonpenslar har också korta skaft.

• Medellånga skaft omkring 20 cm är typiska för akvarellpenslar.
• Långa skaft omkring 25-40 cm är typiska för penslar med hårdare borst för olja och akryl. Det hänger ihop med att man inte sällan målar större och använder mer tryck mot duken. Habico tillverkar en ovanlig typ av moddlare för konstnärsbruk med långa skaft, specifikt utvecklade för att måleri på duk.

Svinborstpenslar från Escoda med 60 cm långa skaft.

• Extra långa skaft 40 cm eller mer är en traditionell penseltyp som knappt går att få tag i. Ett undantag var kanske Matisse, som i bilden överst, annars är extra långa främst efterfrågade bland realistiska målare. Genom att hålla ett större avstånd till duken undviker man att fastna i detaljer, i någon mån minskas behovet att kliva fram och tillbaka och ger bättre överblick.

Hylsan

Hylsan är det rör som fäster håren i skaftet. När man studerar äldre bilder av målare mitt uppe i sitt värv ser man att penslarna inte hade hylsa. Håren lindades då fast med tråd. Tintoretto tillverkar florentinska frescopenslar på detta sätt.

Tintorettos florentinska frescopenslar av svinborst. Penslarna saknar hylsa och på traditionellt manér lindas håren fast.

Gåspennor används också i sk. franska akvarellpenslar, kallas emellanåt också mopp (eng. mop). De har en genomskinlig hylsa virad med metalltråd. Oftast är det plast men emellanåt är det riktig gåspenna.

Tillverkaren da Vinci gör en fransk akvarellpensel med hylsa av äkta gåspenna och hår från rysk blå ekorre.

Moderna hylsor görs i allmänhet av metall. Flera faktorer utmärker kvaliteten:

• Korrosionsfri: Metallen ska inte oxidera eller korrodera i långvarig kontakt med vatten eller andra vätskor. Vanligast är nickelpläterad mässing. Andra metaller som krom, koppar, silver eller guld förekommer. Billigare hylsor är ofta i obehandlad aluminium.
• Skarvfri: Hylsan ska tillverkas ur ett stycke. En hylsa av skarvad plåtbleck tenderar att expandera vilket ökar risken för att tappa hår. Undantaget är större penslar som moddlare därskarvfria hylsor vore orimligt.
• Dubbel djup falsning: Hylsan bör klämmas fast i skaftet vilket syns genom falsningar runt hylsan, som midjor, (eng. crimps). Billigare penslar har bara en svag antydan till falsning, medan en exklusivare tillverkare som Escoda har en egen patenterad metod för tredubbla och extra markerade falsningar för maximal hållbarhet.

Enklare hylsor av låg kvalitet har den frustrerande tendensen att lossna från skaftet. Man märker det först på att hylsan börjar vicka. Om träet är mjukt, om penseln har stått i vatten och svällt och därefter torkar, om sprickor bildats i lacken så vätskor tränger in, om limningen i hylsan inte är tät så vätskor tränger in i ändträet eller om falsen runt hylsan är för svag är exempel på omständigheter som kan ligga bakom.

Hylsans syfte är i vilket fall att hålla hårborsten på plats vilket sker i samverkan med något häftämne. Tidigare användes hartser eller limtyper som kunde lösas upp i värme eller lösningsmedel tex. hudlim. Idag används tvåkomponentslim som mycket motståndskraftigt.

Borsten

Mänskligt hårstrå med synliga fjäll, sk. cuticula. Dessa ojämnheter ger naturhåren förmåga att bära extra mycket färg. Här syns även toppen på ett hårstrå.

Om penseln har en hemlighet så ligger den i borsten. Konstnärspenslar kategoriseras i två huvudtyper: naturhår och syntethår. Mellan dessa finns även kombinationen blandhår.

Naturhår betyder att håren kommer från djur. Naturliga hår har en fjällig ytstruktur. Fjällen, cuticula, är riktade uppåt mot toppen som beroende på hårtyp kan vara kluven eller inte. Hårens oregelbundna yta och även kluvna toppar, som många försöker stävja i sin egen hårvård, är det som ger naturhåren speciella förmågor. Ojämnheterna gör att de håller mer färg men också att de behåller den bättre och inte släpper ifrån sig färgen för fort. Mer om detta under penselvård i nästa artikel.

Majoriteten av dagens syntetiska alternativ försöker efterlikna naturliga hår med komplexa ytstrukturer och håligheter. Tyvärr är man ännu inte ikapp. Jag återkommer till syntethår i nästa artikel.

Naturhår

Naturhårens två ytterligheter är mård respektive svinborst som alla andra hårtyper jämförs med. Nedan följer en genomgång av olika djurhår, först ytterligheterna mård och svinborst, därefter alfabetiskt ett antal mer kända varianter. Jag har utelämnat mer exotiska alternativ och inte omöjligt fyller jag på framöver.

Först ges ett diagram med schematiska silhuetter över vanliga hårtyper. Observera att alla hårtyper som beskrivs i texten inte finns i diagrammet. Det ska också tilläggas att syntetiska hår (längst till höger) också har en mängd olika utseenden.

1. Kolinskymård. 2. Övrig mård, iller (eng. red/black sable). 3. Svinborst. 4. Ekorre. 5. Get, får. 6. Grävling. 7. Häst, ponny. 8. Mangust, mungo. 9. Oxe. 10. Nylon, polyester.

1. Mård, sobel och iller

Mård är penslarnas pensel, den gyllene standarden. Världens mest kända penslar är Winsor & Newton Series 7 Kolinsky Sable. Namnet Serie 7 kommer av att Drottning Victoria 1866 lät beställa “the very finest watercolour brush” och hennes favoritstorlek var nr. 7. Dessa penslar tillverkas än idag på precis samma sätt, även om de övergivit skaft i elfenben och hylsor i lödigt silver.

Förmodligen världens mest kända pensel, Winsor & Newton Series 7. Namnet kommer av att storlek nr. 7 var drottning Victorias favorit.

Mård är som antytts naturhårens ena extremitet och på vissa sätt svinborstens motsats och komplement. Oöverträffade i de flesta sammanhang men också i sitt mest raffinerade utförande extremt kostsamma. Per viktenhet kan de finaste hårkvaliteterna betinga ett pris på över tre gånger guldets. Kostnaden kommer dels av att bara ett litet urval hår används och dels av att anskaffningen är så mödosam.

Mårdhårspenseln är akvarellteknikens redskap par excellence och har en unik kombination av egenskaper:

• Väl absorberande – bär mycket vätska.
• Flödeskontroll – avger färg i lagom takt.
• Spänst – lagom styrsel som tillåter kontroll av penseldragen.
• Spets – kan formas till en sylvass spets oavsett penselns storlek.
• Form – återtar ursprunglig form efter varje penseldrag.
• Slitstark – tål många års regelbundet bruk.

Vissa penseltyper avger vattnet för fort så snart de nuddar underlaget, andra kan inte bära någon större mängd vätska och måste fyllas oftare, och ytterligare andra kan ta upp vatten och forma spets, som ekorre, men saknar spänst (eng. snap).

Mård är nog det hår som används till flest tekniker, utöver syntet om man ser det som en enskild kategori. Även olje- och akrylmålare uppskattar mård för finare detaljer och mjuka övergångar. Mård har även stark slittålighet, en bra mårdhårspensel kan hålla i ett decennium eller mer, beroende på vård och användning.

Det råder utbredd okunskap gällande vilka djur mårdhåren egentligen kommer från. I konstnärssammanhang är mård eller engelskans sable så kallade handelsnamn. Det är namn som uppkommit av tradition eller ur industrin och som inte alltid korrekt avspeglar det biologiska ursprunget. Samma fenomen finns i andra materialbranscher, se exempelvis beteckningar på exotiska träslag.

Engelska ordet sable betyder sobel på svenska (Martes zibellina) och är egentligen inte det djur mårdhår kommer från. Foto: Wikipedia.

För att komplicera ytterligare finns ett fel i den engelska nomenklaturen. Sable är namnet på det djur som på svenska heter sobel (Martes zibellina). Sable är nu så inarbetat att ingen vågar ändra på det, även om de i fördjupande texter försiktigt påpekar att håren i själva verket kommer från en sorts weasel, alltså vässla. Förvirringen beror på att sobel ingår i mårdfamiljen och att dess hår har också använts i penslar, ibland då under namnet zibelin, se egen rubrik.

Mårddjur är en stor familj bestående av ett tjugotal släkten och omkring femtio arter. I Sverige finns åtta: grävling, hermelin, iller, järv, mink, mård, utter och vessla. En av släktena heter mårdar med åtta arter och därunder sorteras sobeln. Av dem finns i Sverige endast skogsmård (trädmård eller bara mård), det vill säga djuret som namngav hela familjen. Diagrammet ger en översikt:

Sibirisk eldmård (Mustela sibirica) är mer känd under sitt ryska namn kolinsky. Foto: Wikipedia.

Parallellt med släktet mårdar finns släktet mustela som omfattar sjutton arter (däribland hermelin, iller, mink, vessla mfl.) och det är från mustelasläktet som mårdhårspenslarnas hår kommer. Mer specifikt är sibirisk eldmård (Mustela sibirica) det mest eftertraktade djuret, mer känt under de ryska namnen kolinsky eller kolonok.

Ibland ser man namnet röd mård (sär- eller sammanskrivet, eng. red sable), också det ett handelnamn på rödartade hår från valfritt djur ur mustelasläktet, ibland från flera. Ofta skrivs red sable för att det ska låta fint trots att det inte är kolinsky. Det finns ingen art som heter rödmård.

Flera tillverkare saluför penslar under namnen black sable eller Russian black sable. Dessa är handelsnamn för iller (Mustela putorius), en kusin till eldmården. På engelska heter djuret fitch eller Western/European polecat med många lokala benämningar.

Iller (Mustela putorius) är det hår som det engelska handelsnamnet black sable refererar till. Foto: Wikipedia.

Illerhår ger fina spetsar och har en robust spänst någonstans mellan svinborst och mård. En del menar att iller är porträttmålarens ideal, då de är grövre än mård men mjukare än svinborst. Kan jämföras med mangust, se nedan.

Mård anses som sagt vara det främsta naturhåret. De bästa och längsta håren, jämnt spolformade med finast spetsar och bästa spänsten kommer alltså från sibirisk eldmård. Eldmården lever i flera regioner i norra Asien, från västra Ryssland bort till Kina, Thailand och Japan.

Escoda kallar sina finaste hår Tajmyr, vilket är en region i Sibirien. Tillverkaren da Vinci köper hår från regionen runt staden Harbin i norra Manchuriet där kolinskyn är något mindre, eller från Sibiriens östra delar kring floderna Ob, Lena, Amur och Ussuri eller från Tobolsky i centrala Ryssland. Dessa och andra regionsbeteckningar förekommer emellanåt i penselnamnet.

Kolinskyhår under mikroskop. Jämför de långa fjällen med människans hår i bilden ovan.

Hos eldmårdarna anses de från Sibirien bäst. Av dessa är hanarnas hår att föredra (även om uppåt 60% honhår används för att få ned kostnaden). Av hankolinsky hittas de bästa håren halvvägs ned på svansen där de är mer skyddade och har extra lång avsmalning. Och längst och tjockast blir håren när djuren bär vinterpäls. Av detta förstår man därför att den finaste sorteringen är mycket begränsad.

Penseltillverkare köper av hårhandlare, som i sin tur får de oraffinerade pälsarna och svansarna genom pälsindustrin (av jakt eller uppfödning). Kolinsky är svåra att föda upp i fångenskap (omöjliga enligt vissa), och viltfångade djur är extremt aggressiva och utsöndrar stinkande sekret som biter sig fast i allt.

Hårhandlarna avfettar, tvättar, kvalitetsgraderar och förpackar enligt längd och vikt. Penselmakarna kan sedan välja mellan olika grader och blandningar. Om köparen inte kan sin sak är det lätt hänt att en andel sommarpäls slinker med istället för vinterpäls, eller en högre grad honhår eller hår från helt andra arter. En van målare upptäcker tämligen direkt om håren inte håller hög kvalitet, det är långt från så finkänsligt som säg att blindtesta viner.

Winsor & Newton Series 7 tillverkas helt för hand.

Alla dessa faktorer tillsammans med handtillverkningen ligger till grund för mårdhårspenslarnas enorma kostnad. Att det står kolinsky på etiketten är ingen garanti för att det är vintersvanspäls, att det är från handjur eller att det ens är kolinsky. Om penseln är billig får man anta motsatsen. När det gäller mer kända tillverkare som Escoda, Rosemary & Co. eller Winsor & Newton så har de god erfarenhet av hårupphandling och är måna om sitt rykte varför de kontrollerar handelskedjan så gott det går.

Winsor & Newton är speciella på det sätt att de själva preparerar håren helt för hand i egen fabrik i Lowestoft. Under de senaste 60 åren har tre personer haft ansvar för produktionen med en sammanlagd yrkeserfarenhet på över 140 år.

Tillverkningsmetoden går till så att först väljer de ut de bästa håren som rengörs utan kemikalier eller tvättmedel. Därpå kammas de och svaga eller avbrutna hår rensas ut. Tillslut tar penselmakarna över och formar hårtussar med händerna och knyter dem med linnetråd. Beroende på storlek blandas upp till sju olika hårlängder för en pensel för att få rätt avsmalning på spetsen, sk. taper dressing. Därefter rullas och formas de med stor skicklighet tills exakt rätt kupolform uppnåtts. Slutligen kontrolleras och testas varje pensel manuellt.

Winsor & Newton Series 7 i genomskärning.

Seriösa tillverkare försäkrar sig om, inom rimliga gränser, att inga djur tas från hotade stammar. Sibirisk eldmård är listad som livskraftig globalt sett, även om lokala regleringar finns bla. i delar av Ryssland och Kina. Större europeiska penseltillverkare ser med allvar på frågan och har alla nödvändiga intyg och certifikat på plats.

2. Svinborst

Svinborst är naturhårens andra extremitet. Bland utmärkande kvaliteter är att bära bra med tjock färg, att ha hög spänst (avsevärt hårdare än mård) för att bearbeta och måla pastost (tjocka lager) med trögare färg som olja och akryl, men också att behåalla penselformen under lång tids användning. Svinborst lämpar sig inte för akvarell då håren inte absorberar vatten bra och släpper ifrån sig det på tok för fort.

Med svinborst kan man måla vårdslöst, tjockt och få mycket karaktär i penseldragen, det vill säga att håren lämnar tydliga spår. Det beror inte bara på penseln men även pigmentet, mest känt för tydliga penselspår är blyvitt. Men det går också att måla mjukare, med tunn eller torr färg och gnugga (sk schumring) och få fram sfumato-effekter.

Sfumato

Mona Lisas rökiga sfumato-effekter.

Leonardo da Vinci gjorde sig känd för sin sfumato vilket betyder ”rökig”. Sfumato fokuserar på mellantoner och att mjukt binda samman högdagrar och skuggor. Somliga menar att den italienska renässansen utmärktes av fyra kanoniska sätt att hantera färg: Förutom sfumato var det cangiante (”förändring”, när skuggor eller högdagrar byter klang), chiaroscuro (klärobskyr, ökad kontrast) och unione (som sfumato men där skuggorna behåller klang istället för att bara dra mot svart för att uppnå bellezza di colore.

Billiga penslar har klippta borst. Det betyder att istället för att låta håren avslutas naturligt har de placerats godtyckligt i hylsan och klippts av. Metoden är avsevärt snabbare än att placera dem uppochned med topparna först och klippa rötterna. Klippta borst syns genom att borsten spretar, att de individuella håren är lika tjocka och inte avsmalnande samt att penselns spets eller framkant verkar onaturligt rak. (Obs! En ny pensel har oftast något lim eller harts som gör att den håller formen och blir hård, när du bryter eller slår ut det framträder dess egentliga form.)

Här en enklare svinborstpensel med aluminiumhylsa utan fals. Penseln är oanvänd och ändå spretar borsten åt alla håll. Borsten är friserade och tydligt placerade utan sk. sammanlåsning (eng. interlocked).

En filbertpensel från Escoda med sammanlåsta hår, dvs. de lutar in mot penselns mitt. På så vis hålls formen betydligt längre.

Klippta penslar bör man i vår mening inte utsätta någon för. De ger dålig färgkontroll, de spretar och försvårar detaljarbete. Billiga penslar tappar dessutom alltid håren fortare än de av högre kvalitet och rekommenderas därför ej för den som ogillar att sitta med pincett och dra hår ut blöt färg. Vårt råd är att lägga några tjugor extra och skaffa bra penslar, som inte bara öppnar för svinborstens egentliga möjligheter utan också håller betydligt längre, det vill säga det är att föredra med hänsyn till miljö och djur.

Bättre och dyrare svinborstpenslar tillverkas genom sammanlåsning av håren (eng. interlocked). Hårens naturliga kurvatur placeras då så att de lutar inåt mot penselns mitt. Det betyder också att svinborstens egenhet med kluvna toppar, i två eller tre ändar (eng. flags), krokar i varandra. Kombinationen av båda sammanlåsning och kluvna toppar bidrar till att penselns håller formen bättre över tid. Det är mycket enkelt: om penseln är klippt finns inte klyvningarna kvar, och om de inte sammanlåses kommer den naturliga böjningen att få penseln att spreta snarare än hållas samman.

Svinborstens kluvna toppar (eng. flags) ses lätt om man håller dem mot en mörk yta. Foto: Gabriel Winnberg.

Vår svenske teoretiske auktoritet Akke Kumlien, som även var konstnär och typograf‚ kallade detta för rubenspensel:

”Rubenspenseln … är byggd så att mittpartiet består av rak borst och sidopartierna av något böjd borst, som är sammansatt att sluta sig inåt penseln. Denna sammansättning bidrager sålunda till att bibehålla penselns form, så att inga enstaka borst spreta ut.” (Oljemåleriet, s. 174)

Det bör noteras att rubenspensel åsyftar sammanlåsningen av hår. På Rubens tid fanns inte platta penslar utan bara runda, men även dessa bör ha håren böjda inåt mot penselns mitt.

Ännu en aspekt att ta hänsyn till är hårens längd. Förr förekom penslar i flera hårlängder: korta, halvlånga och långa. Idag om man har tur hittar man två längder, oftast bara en och i princip aldrig långa eller extra långa hår. Längre hår är nödvändiga för den teknik som kallas schumring (eng. scumbling). Det är när man med torr färg målar sidledes med penseln för att få en spräcklig eller trasig yta, återigen Kumlien:

Schumring är när man med torr färg målar sidledes med en långhårig pensel, och får en trasig yta som låter underliggande skikt lysa igenom.

”Schumring utföres bäst med halvlånga eller långa borstpenslar, platta eller runda. Otaliga äldre mästare ha åstadkommit de mest utsökta effekter med schumring.” (Oljemåleriet, s. 174)

På Kumliens tid, fram till 1900-talets mitt, kom de bästa svinborsten från Ryssland. Idag anser man att de bästa borsten kommer från uppfödda grisar i regionen runt staden Chungking (numer translittererat Chongqing), en stadi centrala Kina som 2017 har trettiosex miljoner invånare. Grisarna från denna region ger ovanligt långa borst, raka eller naturligt krökta, med fin spjälkning och som håller bra styrsel. Dessutom är de naturligtvis billigare än borst från svin i västvärlden.

De bästa svinborsten kommer idag från trakten runt staden Chungking (el. Chongking), en stad med trettiosex miljoner invånare i centrala Kina.

Borsten finns i flera hårdhetsgrader och olika tillverkare föredrar en speciell stil. Rosemary & Co. är kända för extra mjuka penslar utmärkta för jämna övergångar. Habicos penslar ligger någonstans i mitten Tintoretto är kända för styvare borst som ger mer karaktär och bättre förmåga till schumring.

Tintoretto svinborst extra lång filbert

Moddlare gjorda på svinborst är även utmärkta för fernissning. Återigen rekommenderas fernissningspenslar av hög kvalitet. Om möjligt värre än att plocka hår ur färg, är att plocka hår ur snabbt torkande fernissa. Hur många gånger har inte mina egna försök att peta bort hår med fingrarna resulterat i permanenta fingeravtryck i fernissan! Moddlare av budgetmodell släpper i min erfarenhet alltid hår.

Svinborst har låg absorption vilket kan utnyttjas vid fernissning. En moddlare med tunna syntethår kan genom kapillärkraften dra fernissa hela vägen upp i hylsan vilket gör den hopplös att rengöra. Personligen föredrar jag att kunna tvätta penslar än att köpa slit-och-släng-redskap. Idealiskt bör fernissningsmoddlare ha rektangulär sidoprofil, då ger borsten en bredare kontaktyta mot underlaget.

Det är inte ovanligt med konstnärer som använder moddlare för själva måleriet. En moddlare kan trots allt ge både smala linjer från kortsidan, finare punktkontroll genom hörnen och samtidigt breda drag genom bredsidan. Det finns särskilda konstnärsmoddlare för detta med en kilformad sidoprofil.

3. Ekorre

Ekorren ingår i släktet trädekorrar med en mängd arter och underarter. Foto: Wikipedia.

Den vanliga ekorren (Sciurus vulgaris) ingår i släktet trädekorrar med en mängd arter och underarter. Deras jämntjocka, mjuka, tunna och spetsiga hår tas från “den långa ludna svansen”. Ekorrhårspenslar är de mest absorberande av alla hårtyper men har dålig spänst när de är våta. Ibland marknadsförs de som ett billigare alternativ till mård men skillnaden i spänst är som natt och dag.

Det som skiljer håren åt från olika ekorrarter är främst mjukhet och slittålighet. Just för att de kan bära så mycket vatten används de gärna till laveringar, men de används även till skriv- eller skyltpenslar för textning.

Kvalitetshår från ekorre är dyrt och blandas ofta med andra ekorr-, natur- eller syntethår. Det mesta ekorrhåret kommer från Ryssland eller Yukon i nordvästra Kanada.

Åsikterna går isär vilka ekorrtyper  som är bäst lämpade för tex. akvarell. De många handelsnamnen förvirrar situationen ytterligare och ingen säger exakt vilken art som används vid tillverkningen. Här är några handelsnamn översatta till svenska:

• Kazanekorre kommer från regionen runt staden Kazan i Tatarstan i östra Ryssland. De gråspräckliga håren har rödbruna toppar, är tunna och flexibla, fungerar utmärkt för lavering och anses av många vara bland de bättre ekorrhåren.

Tintoretto fransk akvarellpensel av gåspenna och kazanekorre.

• Sibirisk blå ekorre har mycket bra absorbering. Blå syftar troligen på den gråblå ton rödekorrar får med vinterpälsen. (Se da Vincis franska akvarellpensel under rubriken Hylsan ovan.)
• Kanadensisk blå ekorre föds upp i fångenskap, liknar kazan men har längre och mjukare hår av något lägre kvalitet. De är blåsvarta och övergår i grått.
• Grå ekorre, taleutky eller talayoutky har styvare grå och långa hår, passar särskilt för skrivpenslar.
• Kanadensisk eller guldekorre har kortare och tjockare hår som faktiskt har en kropp som något liknar mård. Dessa spräckliga hår är för korta och styva för runda penslar, bär något mindre vätska men duger utmärkt till flata akvarellpenslar.

4. Get och får

Gethårspenslar är så mjuka att de i princip saknar spänst. De tar upp bra med vatten och ger mjuka rundade penseldrag. Svart get blir styvare när den blir fuktig i motsats till vit.

Gethår har länge använts i hake-penslar, de karaktäristiska platta penslar från olika östasiatiska länder för målning på känsligt papper eller siden. De kan också användas för laveringar eller för att suga upp vatten om det blivit för mycket. Get används också i många kalligrafipenslar även om det som kallas get ofta blandas med får, katt eller till och med hjort.

Traditionell hake-pensel av gethår.

5. Grävling

En sk. ådringsfödrivare av grävlingshår som används vid marmorering. Av den svenska tillverkaren Anza.

Grävlingshår har använts länge inom måleriet. Håren kommer från olika delar av världen, men mycket från Kina. Det är ingen bristvara men de har varierande kvalitet. Grävlingshår är tjockast närmast toppen och tunnare mot roten, vilket ger borstarna ett karakteristiskt buskigt utseende. Man känner igen dem från de klassiska rakborstarna.

Grävling har mjukare hår än svinborst och mindre spänst än mård. De användas för mjuka övergångar i olja, för strimmor i glasmåleri eller för att blöta akvarellpapper.

6. Häst och ponny

Ponnyhår tas från magen eller manen på mogna djur, minst två år gamla. De är mjuka och starka men ligger långt från mård när det gäller att vätskeupptagning, flöde eller att forma spets. När det kallas häst menas ibland tagel från man eller svans, som är styvare i förhållande till det mjukare maghåret. Ofta blandas ponny med annat hår för enklare serier riktade till skolor, och kan säljas under beteckningen kamel, med andra ord falsk marknadsföring.

Escoda moddlare av ponnyhår.

Ponny förekommer även i skrivpenslar för blandat med bla. get, svin, mård eller varg. I traditionella asiatiska tuschtekniker som japansk sumi-e skattas hästhårspenslar högt, särskilt om håren kommer från vilda bergshästar.

7. Kamel

Kamel är ett handelsnamn och kommer inte alls från kameler utan från ekorre, get, oxe, ponny eller någon blandning för få önskad mjukhet. Riktig kamel är inte önskvärt även om det traditionellt har använts för kinesiska tuschpenslar. Kamelens päls är ullig (varför man gjort tyg av det) medan ”kamelhårspenslar” är tänkta att likna mård. Enligt en branschmyt kommer namnet från en viss herr Camel som lär ha tagit fram denna hårblandning.

Kamelhårspenlsar är vanligt förekommande och billiga. De har inte alls samma spänst som mård och kan inte forma en fin spets. Större penslar av kamel kan användas för breda laveringar eller för att blöta akvarellpapper. Ett betydligt bättre alternativ är de mjuka håren från oxöron. Billiga skolpenslar kan kallas kamel men är vanligen gjorda på ponnyhår.

8. Mangust och mungo

Indisk mungo ingår i familjen manguster. Förbjuden att jagas i Indien eller exporteras sedan 1972. Foto: Wikipedia.

Manguster är en familj med trettiotre arter och flera har det mer kända namnet mungo. De är små och aggressiva djur som gjort sig berömda för att kunna bekämpa kobror. Många arter lever i Afrika söder om Sahara, andra på arabiska halvön eller Indien och sydöstra Asien.

Mangust var länge ett uppskattat hår bland konstnärer. Håren har en mörkbrun spets, en gräddfärgad mitt och mörkare rot. Liksom iller ligger det någonstans mellan mård och svinborst, styvare än eldmård men mjukare än gris och har använts främst till olja. Mangust kan forma fina spetsar, penslarna är svåra att tillverka och men mycket slittåliga.

Idag tas mangusthår från farmar i Nordafrika eller Spanien. I dessa varma regioner får djuren inte lika tjock päls som i det svalare klimatet i Indien. Därför har dagens mangustpenslar inte samma kvalitet som för några decennier sedan då indisk mungo (eng. Indian grey mongoose, lat. Herpestes edwardsii) var den mest eftertraktade arten.

Mungopenslar beslagtagna 2012 i Kolkata, Indien. Foto: Wildlife Trust of India.

Indisk mungo är listad som livskraftig av IUCN, dock är den skyddad i Indien. Det betyder att jakt, innehav eller handel med hela eller delar av djur är förbjudet sedan 1972 enligt Schedule IV of the Wildlife Protection Act. Internationell handel är också förbjuden enligt CITES Appendix III (The Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora). Trots det fortsätter illegal handel med så mycket som uppåt 50 000 dödade djur varje år.

Vi vill uppmana folk till att inte köpa äkta mungohår! Den som gör det ändå bör försäkra sig om att djuren kommer från uppfödning och inte från Indien. Det utesluter i princip alla asiatiska leverantörer eftersom de inte garanterar ursprung.

9. Oxe

De bästa oxhåren kommer från öronens insida. Oxhår ger penseln en kraftig kropp med en silkeslik topp, den är mycket motståndskraftig och har en god spänst, men den går inte att få till en bra spets. Därför används det mest till flata penslar eller enklare laveringspenslar. Ofta blandas oxhår i andra naturhårspenslar för att öka livslängden.

Escoda moddlare av ljusa oxhår.

Kalligrafipensel av varg och get. Varghåren är de bruna i mitten omgivna av mjuka vita gethår.

10. Varg

Varg är ovanligt i penslar. I det japanska tuschmåleriet sumi-e finns penslar med bruna styva borst som rubriceras som varg. Egentligen handlar det om en blandning och då ofta med sobel, häst, mård eller kanin.

Dessa slitkraftiga kalligrafipenslar ger skarpa penseldrag med hårda konturer, tex. i flygande vitt-tekniken (kin. fēi bái, 飛白, jap. kasuri, かすり).

11. Zibelin

Zibelin, sibeline eller ziberline är ett handelsnamn. Ursprungligen var det hår från mårddjuret sobel (Martes zibellina), mer sällsynt än sina sysslingar eldmårdarna men utan lika goda egenskaper.

I Frankrike används begreppet zibeline rouge, röd zibelin, med vilket sannolikt menas samma sak som röd mård. Läs mer under mård ovan. Idag är dock zibelin ofta oxhår eller någon blandning som rödfärgats för att efterlikna mård men till ett lägre pris.

Avrundning

Detta var första delen av min orientering i penseldjungeln. Framöver skriver jag om syntethårens framväxt, utveckling, utbud och framtid. Jag kommer även gå igenom olika penselformer, om hur penslar bäst vårdas samt en del annat.

Vänligen,
Gabriel Winnberg
Färgkarl till er tjänst