Turner, 1842, Snow Storm

Täckkraft och konsistens

Gabriel Winnberg Material Kommentera

William Turner, en mästare på att skapa djup genom samspel mellan färgskikten.
Snow Storm – Steam-Boat off a Harbour’s Mouth, 1842, Tate, London.

 

En fråga om färgers täckkraft och konsistens dök upp, två av många egenskaper färger har. Det är lätt hänt att man stryker upp en färg men blir besviken när ett förväntat resultat uteblir. Kanske täcker det inte som man tänkt sig. Kanske överskuggas undre skikt och förlora sin glans. Här reder vi ut begreppen.

De egentliga orsakerna till en färgs täckkraft vore onekligen intressant gå på djupet med, och säkert vore det till nytta för hängivna målare som vill förstå något ytterligare om sina färger. Men det skulle också bli en överväldigande teknisk artikel om oljors och färgämnens brytningsindex och hur de samverkar. Istället görs här en mer praktiskt orienterad genomgång för att läsaren ska kunna orientera sig bland burkar och tuber på marknaden.

Frågeställningen blir också ett utmärkt startskott för Färgbloggen. Jag börjar med att reda ut begreppen individuellt för att mot slutet förklara hur de hänger samman och ge några råd.

(Koder inom parentes anger sk. färgindex och förklaras i artikelns slut.)

Täckkraft

Täckkraft, eller täckförmåga, omtalas ofta i omvänd bemärkelse som färgers genomskinlighet eller transparens. Motsatsen till att vara transparent är att vara opak, som egenskap benämnt opacitet.

Ännu ett namn är laserande, från lasyr eller lasur, alltså ett tunt genomskinligt färgskikt (ej att blanda samman med glasyr på keramik). Lasur har samma ursprung som ordet azur och kommer ytterst från gamla namn på halvädelstenen lapis lazuli. På lapis lazuli har man sedan antiken rivit den mest intensiva blå man kände till – ultramarin (PB29) – en i sig kraftigt laserande färg. Därav kom ett specifikt pigmentnamn blir synonymt med genomskinlig.

Just det förklarar också det omvända språkbruket. Pigmentens begränsade täckkraft tvingade fram ett måleri i flera skikt (flera skikt ger mer effekt en ett tjockt). Många pigment var just till sin natur transparenta snarare än opaka. Samtidigt upptäckte man även teknikens estetiska kvaliteter. Flera på varandra liggande lasyrer ger en speciell lyster, en effekt som gärna omtalas som ”djup”. Jämför med ett stycke inoljat trä. Att man tycker sig ana träets inre struktur beror på att ljuset tränger längre in i materialet innan det reflekteras. Det blir helt enkelt lite genomskinligt.

Rubens detalj

Detalj från ett ofärdigt verk av Rubens. Observera hur dessa första skissartade linjer och former läggs i genomskinliga lager över varandra. Imprimaturen, infärgningen av duken, lyser ännu tydligt igenom. National Museum, London.

Intressant att notera är att detta djup inte kan reproduceras, en anledning till att tavlor aldrig blir lika bra på bild. Kameran fångar hur verket ser ut från en viss vinkel i ett visst ljus. Men eftersom man rör på sig och ljuset förändras – beroende på årstid, väder eller rummets belysning – förblir intrycket aldrig detsamma. Vissa ljusfrekvenser reflekteras av vissa pigment på bestämda vis. En tavla kan se annorlunda ut i morgonljus jämfört med kvällsljus, eller på vintern i förhållande till sommaren.

En viss täckkraft är dock inte liktydigt med en viss kvalitet. Ibland eftersträvas en täckande effekt och ibland motsatsen. Om man förutsätter lika tjocka färgskikt beror täckkraft på flera faktorer:

  1. Medium – olja, akryl, gummi arabicum (akvarell), temperaemulsion, etc.
  2. Pigment
  3. Pigmenthalt
  4. Ålder

Medium

Tekniken i fråga brukar uppkallas efter vilket medium som används såsom oljemåleri eller akryl. Vissa tekniker lutar därför åt ett visst håll beroende på mediet:

  • Olja lutar generellt åt det transparenta eller laserande. Det skiljer sig mycket mellan olika pigment och tillverkare. Olja kan slå in, dvs när mediet sugs in i underliggande skikt eller i grunden och det bildas matta fläckar. Annars torkar olja med en glansigare yta. En blank yta är mer transparent än en matt.
  • Många akryler torkar med en mattare yta vilket ger ett något mindre transparent intryck. Det ska också poängteras att det genom åren har tagits fram olika typer av akryler, alla med olika egenskaper.
  • Akvarell är en transparent teknik. Bindemedlet är vanligen gummi arabicum, ett hartsliknande genomskinligt ämne, och tekniken uppmuntrar till utspädning.
  • Gouache är en täckande teknik. Bindemedlet är också gummi arabicum men något täckande vitt pigment har adderats vilket får agera som ett sk. substrat (se substratfärger nedan). Det vita täcker medan pigmentet färgar.
  • Tempera är en klass av bindemedel och inte ett enda. De flesta är dock matt torkande, drar något åt det täckande mer beror främst på pigment.

Pigment

Urvalet av pigment är i stora drag samma för alla tekniker och märken. De flesta tillverkare gör färg på exempelvis någon ockra (PY42, PY43) eller fransk ultramarin (PB29). Dock förekommer pigment i olika sorteringar. Enklare kvaliteter kan ha en täckförmåga som skiljer från det förväntade.

Samtliga pigment placeras på en skala från täckande/opaka till laserande/transparenta. En del pigment saluförs som just genomskinliga, ett exempel är transparent järnoxidrött (PR101), populärt bland porträttmålare för vissa hudtoner. Just det pigmentet är intressant eftersom järnoxid normalt inte är transparent (ofta finns flera kulörer i samma serie gjorda på PR101). Men om pigmentpartiklarna finfördelas till att bli mindre än halva ljusets våglängd kan färgen bli genomskinlig. Just PR101 förekommer dessutom i en mängd färgnyanser, från gulorange, via olika röda till mörkt rödviolett.

Seriösa färgtillverkare markerar täckkraft på behållaren, med ord, förkortning eller symbol. Vanligt är små kvadrater: en fylld (◼) betyder opak, en halvfylld på diagonalen (⧄ eller ) betyder halvtrasparent eller halvopak, och tom (◻) betyder transparent. Ibland står semi istället för halv. Semitransparent relaterar till semiopak på liknande vis som ett halvtomt glas gör till ett halvfullt, men en del tillverkare skiljer dem åt. Winsor & Newtons färger delas upp i transparenta (T, ◻), semitransparenta (ST, ⧄), semiopaka (SO, ) och opaka (O, ◼).

Liquitex opacitet

Liquitex anger opak färg med fylld kvadrat och transparent med en tom.

Daler Rowneys Cryla opacitet

Daler Rowneys Cryla markerar opacitet med en tolvgradig skala och en rund diagramsymbol.

Återigen finns ingen direkt relation mellan position på skalan och kvalitet. Jag nämnde lapis lazuli ovan vilket än idag är ett av de dyraste pigment som går att få tag i och ändå ett av de mer laserande. Så pigmentet var inte bara dyrt det har också föga täckkraft och medför merarbete. Inte undra på att Jungfru Marias mantel fick bli blå.

Under 1800-talet upptäcktes i Frankrike hur färgämnet kunde syntetiseras varför det kom att kallas fransk ultramarin till skillnad från äkta (båda har färgindex PB29).

Ett annat exempel är titanvitt (PW6), idag ett billigt ämne och som ger en ordentligt kalkvit. För vissa ändamål för kritig, mjölkar till andra färger, gör dem pastelliga, vilket är anledning till att somliga istället väljer zinkvitt (PW4) där de inte vill ha fullt samma täckkraft.

Winsor & Newton ultramarin nästan svart

Observera hur Winsor & Newtons ultramarina ser nära nog svart ut i tuben, men hur friskt blå den blir på det vita underlaget.

En särskild egenhet gällande täckförmåga är så kallade substratfärger vilket förr också kallades färglacker (såsom i krapplack, lake på engelska). Substrat är latin och betyder underlag eller underliggande skikt. För att substratfärger ska visa sin egentliga karaktär måste de anbringas på ett ljusare underlag, alternativt blandas med något vitt. Jämför hur färgen ser ut i tuben, ultramarin och krapplack (PR83 m.fl., alizarin) ser nästan svarta ut. Inte förrän de läggs på duken framträder deras lysande kulörer. Bland substratfärgerna återfinns även ockror, terror och koboltfärger.

Pigmenthalt

Slutligen når vi pigmenthalt. Ju högre andel pigment desto mer täckande färgskikt. Men för att få ett lika täckande gult skikt med exempelvis bensimidazolon (PY143, ett vanligt transparent gult pigment, tex i Beckers klargul) behövs betydligt mer än med kadmiumgult (PY35, ett täckande pigment), även om båda färger har rivits (blandats) med maximal pigmenthalt.

Den mängd bindemedel som behövs skiljer sig kraftigt mellan pigmenten. Det numer förbjudna blyvitt (PW1) kan användas med så lite som 15% olja, medan obränd terra di Siena (PBr7) kan rivas med uppåt 200% olja. Proportionerna bestäms av vad som är lämpligt för en balans mellan konsistens, täckkraft, torkegenskaper mm.

Något bör också sägas om stabiliserings- och fyllnadsämnen. Stabilisatorer används för att jämna ut egenskaper och fyllnadsämnen är billig ersättning för dyra pigment. Mindre kostsamma färger, tex. de av sk. studio- eller akademikvalitet, har alltid högre grad av fyllnadsämnen än de av konstnärs- eller artistkvalitet. Färger av premiumkvalitet, den högsta nivån som knappt finns tillgänglig i Sverige, har med vissa nödvändiga undantag inga fyllnadsämnen alls. Med sjunkande pigmenthalt följer sämre täckkraft. Fyllnadsämnen deklareras tyvärr aldrig, utom på premiumfärger som då antingen är befriade från dem eller att någon liten tillsats finns för att färgen överhuvud ska bli hanterbar.

Ett annat exempel är varianter av färger. Kadmiumgult (PY35) är som sagt en täckande färg, men det som på engelska heter cadmium imit eller hue är det inte alls kadmium, utan kan tex. vara ett ämne som heter arylid blandat med titanvitt (PY73 och PW6). Arylid är semitransparent, och blandar man i titanvitt får man upp opaciteten en aning men samtidigt förlorar man i intensitet. Imitationen är däremot billigare och ogiftig, man får väga för- och nackdelar.

Som regel gäller att dyrare serier håller högre pigmenthalt och pigment av högre kvalitet. En tub av ett premiummärke kan gott och väl ha dubbelt så mycket av ett pigment, och dessutom av högra kroma (starkare eller klarare färg), än en tub av en studiesort. Premiumfärgen kan spädas och fås att räcka dubbelt så länge, men studiefärgen kan inte förtätas eller göras klarare.

Ålder

Två åldersfaktorer kan påverka täckkraften. Dels finns pigment som försåpas med tiden, vilket betyder att de blir mer transparenta. Blyvitt (PW1) var ett tydligt exempel på det. Ofta ser man på gamla tavlor hur tunna slöjor, vatten eller isblock nästan helt försvunnit.

Men dels kan pigment som inte är riktigt ljusäkta blekas eller förkjutas i valör (ljusstyrka) eller klang (färgton, kulör). En färg som drar åt ett mörkare valör eller kallare klang kan uppfattas som att den blir mer opak.

Dessutom finns ej fullständigt vetenskapligt bekräftade rapporter på pigment som tex. i mörker blir mer transparenta för att sedan i starkare ljus återfå sin opacitet. Preussiskt blått/parisblått (PB27) omgärdas av dylika rykten.

Preussiskt blått är ett märkligt ämne överlag, vilket förtjänar sin egen artikel. Apropå föränderlig opacitet, se detta experiment som visar pigmentets sk. elektrokromatiska egenskap. Under rätt förutsättningar blir pigmentet genomskinligt när det utsätts för elektrisk spänning:

Konsistens

Konsistens täcker åtskilliga aspekter. En färg kan vara krämig men klibbig, den kan pärla sig på duken, pigmentet kan vara mindre finmalet och ge en struktur, osv. När man talar om färger som tjocka eller mer smöriga talar man om vad som tekniskt benämns viskositet.

Sennelier Abstract Acrylic paint

Senneliers nya serie Abstract är exempel på en produkt med hög viskositet, heavy body.

Färg med hög viskositet kallas ofta hård, tjock, kort eller trög färg, alternativt att den har ”mer kropp”. Det tillverkas även särskilda serier för högre viskositet, heavy body på engelska. Låg viskositet kan kallas mjuk, lång, smörig, krämig, rinnig eller bara flytande.

Återigen finns ingen direkt koppling mellan en viss viskositet och kvalitet. Det är en fråga om teknik och preferens. Viskositet beror liksom täckkraft på en mängd faktorer som medium, rivning, fyllnadssämnen, pigment, pigmenthalt och ålder.

När man river oljefärg själv märks tydligt var gränsen går. Ena stunden är färgen som spackel på rivplattan, några droppar till och färgen blir precis lagom, ytterligare någon droppe och den blir för rinnig. Jämför med att vispa majonnäs, det krävs inte mycket för att den ska skära sig.

Viskositeten förändras under rivningen. Först är den trög, sedan blir den mjuk och fin men efter ännu en stunds rivning kan den hårdna igen. Somliga menar att dagens industriellt framtagna färger är för fint rivna, och att det skulle ge färgerna en stelare känsla jämfört med eget rivna färger från förr.

Sedan länge eftersträvas av många tillverkare att alla kulörer ska bete sig så lika som möjligt, oavsett pigment. För att uppnå det måste tillsatser och fyllnadsämnen adderas för att jämna ut kemiska skillnader. Nackdelen är att även goda egenskaper kan förflackas i den processen, såsom färgstyrka eller hållbarhet.

Slutligen tjocknar naturligtvis färg med tiden. En flaska linolja kan polymerisera även i en sluten behållare.

Sammanfattning och råd

Som man ser finns inga direkt samband mellan de tre faktorerna täckkraft, viskositet och kvalitet. Betänk tusch eller vissa spritpennor. Tusch är i princip sot och vatten men ger kolsvarta linjer på kritvitt papper. Tuschet är lättflytande som akvarell men har ändå maximal täckkraft. Samma sak för vissa markeringspennor. Och motsatt finns pigment som nära nog påminner om glas när de blandas i vissa medier. Även tjocka lager fortsätter att släppa igenom ljus.

I början nämndes att de pigmentkoder som står inom parentes skulle förklaras. Om man verkligen vill förstå hur färg beter sig ska man försöka bli nyfiken på dessa. Koderna kallas färgindex (color index på engelska) och en internationell kategorisering av färgande ämnen. PB29 betyder kort och gott Pigment Blue nummer 29. Står det N framför betyder det Natural pigment, de är sällsynta. Beckers har valt att utelämna P och skriver exvis. W4 för Pigment White 4 (zinkvitt).

De olika färgfamiljerna är:

  • PY = Yellow
  • PO = Orange
  • PR = Red
  • PV = Violet
  • PB = Blue
  • PG = Green
  • PBr = Brown
  • PBl = Black
  • PW = White

Förutom själva indexkoden har varje pigment också ett officiellt namn. Det råder som bekant stor namnförvirring i branschen och har så gjort sedan urminnes tider. Man lär sig att leva med det. PB27 fick namnet preussiskt blått av fransmännen, berlinerblått av preussarna och pariserblått av tyskarna. Att vissa tillverkare dessutom använder officiella färgnamn på ”fel” pigment gör inte saken lättare. I grova drag finns dock några huvudsakliga pigmentbeteckningar som de flesta rättar sig efter, man lär sig ganska fort navigera efter dem.

Indiskt gult

En klump indiskt gult. Från samlingen av historiska pigment på Dresdens Tekniska Universitet, Tyskland. Källa: Wikipedia.

The Pigment Database har gjorts tillgänglig av David G. Myers, en privatperson utan koppling till tillverkarna. Där listas alla befintliga pigmentindex samt många substanser som ännu inte är indexerade. Han ger även många tillverkares färgnamn, anger vilka ämnen som ingår, diverse parametrar som opacitet, ljusäkthet mm. Han bidrar också med nyttiga kommentarer och jämförelser mellan olika färger. Dessutom har han en spännande blogg med artiklar om obskyra pigment, ett lästips är den om indiskt gult (NY20).

The Pigment Database:
http://www.artiscreation.com/Color_index_names.html

Slutligen några råd vid val av färger:

  • Leta efter beteckning för opacitet/transparens på behållaren.
  • Finns ingen, leta efter färgindex och slå upp i databasen ovan.
  • Finns inget färgindex, klaga hos tillverkaren och se till färgens namn. Eventuellt avslöjas vilket pigment som ingår. Slå sedan upp.
  • Välj en teknik som passar dina önskemål. Gouache är täckande, akvarell transparent. Olja och akryl kan vara både och varför det kräver mer av målaren.
  • För en tjock färg, välj olja eller en heavy body. Att måla tjockt kallas att måla pastost. Alla färger är inte lämpliga för det utan kan trilla av efter en tid. Akryl är mest förlåtande i det avseendet.
  • Gör egna tester. På lämpligt underlag dra några breda linjer i olika täckande färger. Låt torka ordentligt. Dra sedan tvärsöver linjer av de färger du vill testa. Genast framstår hur de klarar sig mot underliggande pigment.

Lycka till!

Gabriel Winnberg
Färgkarl till er tjänst

Produkter som nämns i artikeln


Lämna ett svar