Den mångsidiga filbertpenseln

Den mångsidiga filbertpenseln

Gabriel Winnberg Material Kommentera

Antik egyptisk pensel

Antik egyptisk pensel av sammanfogade kvistar, fransade i ena ändan och med rester av röd färg, bild: British Museum.

Redan ett par tusen år före vår tideräkning kalligraferade kineserna med hårpenslar, och från det gamla Egypten har man färgpenslar bestående av sammanfogade kvistar. Som uppfinning är penseln flera tusen år gammal, den står i centrum för målarens arbete och tillsammans med paletten får den ibland symbolisera konstnärligt arbete överlag.

Tidigare har jag skrivit om naturhårens olika egenskaper. Nu vill jag berätta något om penselns form och då mer specifikt om den form som kallas filbert, en platt penseltyp med avrundad spets. Denna undersökning visar hur godtycklig och ibland förvirrad, men därmed också djupt mänsklig, begreppsbildningen är.

Filbert uttalas med betoning på sista stavelsen [fil-bär]. Den är en av de mest användbara penselformerna för måleri med tjocka färger som olja, tempera, akryl och vinyl, även om formen naturligtvis förekommer bland akvarellpenslar också. Många konstnärer använder uteslutande filberter [fil-bär-er]. Platt mot underlaget får du ett brett streck, sidledes ett tunnare och med den yttersta spetsen kan du med försiktig hand manipulera finare detaljer.

Den helige Filibert & hasselnöten

Sankt Philibert av Jumièges

Sankt Filibert av Jumièges som gav namn åt hasselnötter och senare den penselform som liknar hasselnötens profil.

Namnet filbert har ett fascinerande ursprung med lager på lager av historiska händelser som sträcker sig nästan 1400 år tillbaka.

På 600-talet levde en gång en abbot som hette Filibert. Det var i frankernas rike som då styrdes av den merovingiska ätten. Abboten Filibert kom till byarna Jumièges och Noirmoutier i det som idag är Normandie och grundade där två kloster. Filibert levde ett rättfärdigt liv så efter hans död kanoniserades han och fick namnet Sankt Filibert av Jumièges eller av Noirmoutier.

Anekdotiskt kan tilläggas att ett par hundra år senare härjades Noirmoutier av vikingar. Munkarna i S:t Filiberts kloster räddade då hans reliker och flydde till byn Tournus. Där lät de uppföra en kyrka som ännu står, över tusen år gammal – Saint-Philibert de Tournus.

Tiden gick, den normandiske kungen Vilhelm erövrade England 1066. I de styrande skikten talades anglo-normandiska som spred sig ned i folklagren i det nya landet. På det språket, egentligen en fransk dialekt, hade hasselnöt på 1200-talet kommit att kallas noix de filbert. Hasselnötterna ansågs nämligen mogna på S:t Filiberts helgondag 22 augusti (enligt äldre engelsk almanacka).

Filbert- eller blodhassel

De purpurfrägade nötterna är blodhassel, en sorts filberthassel.

Hassel är dock ett släkte med många arter och på svenska finns en som heter just filberthassel (Cyrolus maxima). Den särskiljer sig genom klibbhåriga kvistar och långsmala nötter, upp till 3 cm, helt inneslutna i sina fruktskålar. En av dess mer kända sorter är blodhassel (C. m. f. purpurea), vanlig som prydnadsträd med rosatonade nötter och fröhängen och mörkröda blad.

Det bör påpekas att en nutida fransos inte skulle förstå vad som menas med noix de filbert, för de säger noisette. Specifikt filberthassel däremot heter noisetier de Lambert. S:t Lambert firas 17 september nästan en månad senare än S:t Filibert. Kanske kan tålamodet förklaras med att fransmännen premierade er mer utvecklad hasselnötssmak. Svenska Akademiens Ordbok påpekar också att en äldre beteckning på filbertnöt är lambergska nötter, och lustigt nog kan den som idag letar nötträd till sin trädgård hitta sorten Lamberts Filbert.

Även tyskarna tycktes föredra sina nötter mer mogna där de kallas Lambertsnuss. På gammal högtyska var för övrigt S:t Filiberts namn Filu-berht vilket betydde ’mycket klar/ljus’. Men i delar av den engelskspråkiga världen fortsatte hasselnötter generellt att benämnas filberts. Namnet filbert kommer därför sannolikt av en engelskspråkig person. Hade denne istället varit fransk- eller tyskspråkig skulle den kanske ha kallats lambertpensel.

Kattunga

Kattens tunga har givit namn åt penselformen på flera språk.

Kattunga

Filbertpenslar går även under beteckningen kattunga (en. cat’s tongue), inte minst i regioner där filbert inte används, på tyska Katzenzunge (tex Habico), italienska lingua di gatto (tex Zecchi) och på franska langue de chat (tex Isabey). Somliga använder dock beteckningen specifikt om spetsigare filberter, triangelformade eller som nederdelen på ett hjärta, en typ som är tämligen ovanlig i Sverige. Varför kan man fråga sig eftersom katters tungor inte är spetsiga.

I franskan är beteckningen usé bombé vanlig, ungefär ’rundnött’. Beskrivningen kan tyckas missvisande eftersom bara billigare penslar har avklippta eller avnötta hår. Bättre penslar av konstnärs- eller premiumkvalitet har håren placerade så att de naturligt sluter sig i en hasselnötsliknande form. Fast då kan man säga att de ser inarbetade ut.

1800-talets impressionister

Tidigare genom historien förekom bara runda penslar, alla klassiska verk är målade utan flata penslar eller moddlare. Det som idag kallas franska akvarellpenslar är en traditionell rest från hur de flesta penslar tillverkades under åtskilliga århundraden. Borsten fästes genom att lindas fast eller genom hylsor gjordes av gåspenna. Gåspenneröret virades i sin tur med textil- eller metalltråd, skrynklades då samman en aning och nöp fast borsten i skaftet. Gåspennan är dock flexibel och kan inte hålla den platta form som krävs för filbert.

Flera anger att metallhylsorna började dyka upp runt 1730, även om jag inte lyckats verifiera det genom fynd eller förstahandskällor. Det antyds att det var en fransk uppfinning men att produktionen kom igång först framåt revolutionen 1789. Tekniken spreds sakta, först till Tyskland, varpå franska borstbindare fick internationellt gott rykte, tex. märket Raphaël vars första butik öppnade 1793.

Till en början bestod metallhylsan av tunna bleck som kröktes runt och limmades eller fästes med en nit. Dessa tenderade att lossna eftersom skaftets trä expanderar och krymper, inte minst för akvarellpenslar. Först långt senare lärde man sig att fästa hylsorna genom falsning, alltså spår som löper runt som midjor som håller fast hylsan i skaftet. Den spanska premiumfabrikören Escoda påtalar gärna att de använder tredubbla falsar.

Monets impressionistiska penseldrag

Impressionisternas yviga penseldrag kallades vergules, ’komman’. Observera hur näckrosens gula inre kontrasteras mot det lila runtom.

Metallhylsan var en förutsättning för utvecklingen av filberten. Kanske skedde det genom en tillfällighet, att någon absintstinn konstnär råkat kliva på en pensel och sedan prövade den. Men mer krävdes inte än att man klämde åt hylsan för att en platt och helt ny penselform skulle uppstå.

Nya penselformer innebar också nya målartekniker. 1800-talets impressionister ville fånga ögonblick, ljus och stämningar, de undersökte optiska effekter på ett nya sätt vilket krävde en annan penselföring:

Man arbetade snabbt med korta, yviga taches (fr. ’fläckar’) eller touches (’penseldrag’). Man talade om dem i termer av vergules, franska för ’komman’, och man ville att penselns spår skulle bevaras i färgen. Istället för akademiskt måleri där många stöptes i en form blev man individualist och tolkade ljuset på sitt sätt.

Man använde också kontrasterande färger för att skapa optisk vibration. Gula och blå fläckar smälte samman till grönt, en levande grön som förändrades beroende på distans, belysning och betraktare.

Monets näckrosor

Exempel på schumring hittar man också bland Monets näckrosor, tex de gula strecken i förgrunden. Observera även speglingarnas enkelhet men att de ändå ger känsla av både blank yta och vattendjup.

Den platta penseln tillät mer kontroll och kunde lyfta mer färg, impressionisterna tog den till sig och därmed populariserades formen. Penslar slits med flitigt bruk och impressionisterna målade intensivt. Många målare föredrar inarbetade penslar som rundats i kanterna. Kanske var det därför en fabrikör en dag kläckte idén att producera redan inarbetade penslar, usé bombé som det heter på franska, ’rundsliten’. Därmed var filbertpenseln född.

Nutida penselfabrikörer har parafraserat namnet filbert för att hitta ett specifikt handelsnamn för filberter med extra långa borst. De kallar dem egberts, engelskt uttal [ägg-börts]. Det fanns förvisso en kung samtida med S:t Filibert, Egbert av Kent, men den avrundade formen har inget med honom att göra. Långa filberter användes redan på 1800-talet och är en penseltyp som idag blivit populär bland realistiska målare.

De långa håren är mer svårmanövrerade men öppnar för särdeles mjuka penseldrag och kan i viss mån skruvas samman till en finare spets. De fungerar ovanligt väl för så kallad schumring (eng. scumbling), när man med torrare färg stryker ut som trasiga och inte helt täckande färgskikt med penselns sida nästan liggande mot underlaget.

För att avrunda vill jag lycka till med penselvalet. För den som är nyfiken på mer om naturhår rekommenderas artikeln Att välja pensel. Där förklaras bla. hur sk. sammanlåsning (en. interlock) av håren ger penslarna bättre kvalitet. Slutligen uppmanar jag läsarna att tvätta sina penslar med en bra tvål i vatten. Det är en god investering då det dramatiskt ökar penslarnas livslängd.

Gabriel Winnberg
Färgkarl till er tjänst

Produkter omnämnda i artikeln


Kommentera